Jag åkte från jobbet i tid för att slippa stressa tänkte jag. Eftersom jag hade våran enda fungerande bil så behövde jag ju inte byta till den bilen som har barnstol, så allt skulle gå så smidigt idag.
Men det blev inte som jag hade tänkt mig. När jag kört genom skogen och kom ut på motorvägen i Falkenberg så kom jag bara en liten bit. Det kom en orange skylt där det stod [700 meter omläggning av trafik] och sen var det bara att tvärnita för då började kön... Ja ja, tänkte jag man får väl göra nån U-sväng runt nåt och sen upp på motorvägen igen. Men där hade jag fel. En bra stund gick det i knappt krypfart och trafiken leddes in i Falkenberg. Klockan började bli mycket och jag var tvungen att fundera ut någon lösning. Mio ska vara hämtad från dagis kvart över fem, men det var ju ingen idé att ringa Kim. Han jobbar till nio, och vad skulle han göra åt saken utan bil? Det skulle tagit honom en 40 minuter att gå från jobbet till dagis.
Jag försökte ringa till dagis och förklara vad som hänt men inget svar. Klockan började bli fem över fem, och jag kände hur klumpen i halsen växte. Man känner sig så maktlös när man inte ens kan ta hand om sin egen unge som är viktigast i världen. Jag kunde ju inte hoppa ur bilen och springa till Varberg, det hade jag gjort om det va möjligt. Min bästa idé var att ringa till grannarna, Tulle och Peter. Hon svarade att dom precis ätit klart och jag berättade att jag satt fast i trafiken. Vi bestämde att Peter skulle köra ner till dagis och hämta Mio. Vilken tur att man har vänner som kan ställa upp!
Efter att ha kört den gamla vägen från Falkenberg till Varberg (i delvis 20km/tim) bakom alla lastbilar kom jag äntligen fram. Mio tyckte att det var onödigt att jag kom, för han lekte för fullt med Milo och hans bilar. Tulle hade försökt ge Mio lite mat men han hade inte ätit något just. jag kan tänka mig att han inte hade tid när nu hade sån tur att han fick komma hem till Milo. Tur att han inte var ledsen och saknade mig! Då hade jag fan sagt upp mig från jobbet.
Jag fick med honom hem och vi åt biffar och pasta och sallad. Mio åt ganska bra och efter maten gick vi ut till bilen. Peter, Milo och deras hund Disco skulle följa med oss ut och mata hästarna. Vällingen var slut också så jag var ändå tvungen att åka ut en sväng. För en gångs skull hade vi storhandlat mat för hela veckan man såklart missat något av det viktigaste -välling. När vi kom hem var det läggdag och så var den här dagen slut. Tur att det kommer fler som blir bättre :) Nu ska jag ta reda på om trafiken leds om fler dagar, eller om det var bara för idag.
Men stackars dig !!!
SvaraRaderaDet är inte så lätt att vara sju mil ifrån ungen sin. Inte femtio heller !!