Jaha, ska vi ha en liten hälsocheck då.
Jag fick väga mig (fy
fan tänkte jag) och jag vägde 84 (!) Det är ju ganska många centimeter som ska fyllas på bredden. -Jaha då har du gått upp ungefär det man ska under graviditeten. sa min mycket ärliga och raka barnmorska. Det är ju de tre månader kvar som man går upp mest kvar... -Nu är jag lite jobbig med dig, sa hon med ett leende.
Sedan var det stick i fingret. Tre
pyttesmå glastrianglar fylldes med en droppe på varje och kördes till
labbet. Den ena mäter blodsocker vilket var relativt lågt trots att jag nyss ätit frukost. Jag åt
osötad yoghurt med nötter och en skiva grovt bröd med ost till frukost och det var tydligen helt rätt :)
Det andra provet vet jag inte vad det mätte, men det tredje var i alla fall järnvärdet. Jag har inte ätit så mycket järntabletter som jag hade tänkt mig så jag var lite
skraj för vad det skulle visa. Men mitt järnvärde hade sjunkit
pyttelite och var på en fortfarande ok nivå. Skönt, då ska jag skärpa mig med mina vitaminer.
Jag fick papperet med min blodgruppering och hon sa att jag har ganska ovanlig blodgrupp. (jag trodde den var vanlig!) Dom som har B+ får mycket sällan
havandeskapsförgiftning. Har man däremot en negativ blodgrupp så tar man det provet en gång till en månad innan beräknad förlossning. Så jag kan i princip helt glömma
havandeskapsförgiftning. Vi pratade om det senare på jobbet och om det är så att Kim också har + så kan ju inte vi få en negativ bebis, så risken att behöva byta blod på bebisen när den föds borde också vara
yyyyytterst liten.
Sedan var det dags att mäta magen och allt såg så bra ut. Vi pratade om att det är en flicka och
va bortskämd hon ska bli, minst med fyra storebröder... Jag berättade att hon låg med huvudet nedåt på ultraljudet och barnmorskan kände att hon nästan låg fixerad redan. Hon sköter sig, sa hon. Skönt, för jag mins att
Mio satt upp ända till sent in i graviditeten och jag var lite inställd p
å vändningsförsök med honom. Det kan jag helt låta bli att fundera på nu, för "hon sköter sig". :) Men man kan ju lite smått undra hur det kan vara bekvämt att spendera flera månader med huvudet ner (?) men hon har väl valt det själv.
Jag har väl sagt innan att jag har en massa
sjuksköterskor på jobbet och idag tyckte dom nog att jag såg väldigt stor ut för flera kommenterade det på fikat. En sa: Jag är ledsen att säga det men du får nog en till pojke för magen ser precis ut som med din förra. Jag berättade att vi kollat, så jag är nog en sådan som bär mina bebisar rakt fram. Sedan pratade vi om att jag gått upp det man ska och hur långt det är kvar. Tur att man kan
skoja om sin elefantform... :P Dom sa i alla fall helt enhälligt att jag var jättefin och att jag inte är tjock i övrigt, mina armar och allt annat är precis som vanligt, bara stor mage. En av dom sa också att jag nog inte går över, flickor kommer tidigare. Det är pojkar som ligger kvar och myser med mamma. Det är inte något jag hört förut, men man vågar väl inte tro att hon tittar ut innan påsk. Det är beräknat till skärtorsdagen så det blir kanske en påskbebis då. En liten
påskkärring :P
Nu till min lilla älskling. Han har varit en
solstråle idag och äter och pratar som om han aldrig gjort annat. Jag frågade vad dom gjort på samlingen (han älskar samling) och då ville han att jag skulle sjunga, men jag vet ju inte vad dom sjunger utan försökte få honom att berätta. Till slut sjöng han "blå, blå, blå" och klappade sig på huvudet och ville att ja skulle sjunga vidare, men jag vet inte vad det är för sång så när jag försökte så rynkade han på näsan och gav upp :)
haha Undrar om man kan få vara med på samlingen någon gång. Ska nog vara det efter påsk när jag är hemma lite mer :)