tisdag 1 februari 2011

Boven i dramat var jag

Idag har jag krockat.
Men det gick bra, det var jag som orsakade det hela... Såhär var det. Precis när man kommer ur skogen från mitt jobb så blir det en backe med raksträcka. Det regnade modd som blev kvar på vägen så det var lite slirigt. Så kom jag ikapp två bilar som åkte jätte sakta, den första lilla gula bilen körde i kanske 50 och den vita audin som körde efter den hade också tröttnat på snigelfarten. Jag började köra om, och precis bredvid audin så sladdade chevan till och duttade till audin i sidan. Jag kunde häva sladden och stannade på vägen, men audin körde ner i diket. Eftersom det gick så sakta så gick allt bra, alla vi klarade oss helt oskadda. Passagerarna i den andra bilen fick lite glassplitter på sig från rutan som gick sönder på förarsidan på deras bil. Chevan blev lite bucklig på framskärmen och kofångaren.

Min första tanke när jag såg att den andra bilen åkte ner i diket var -Nu får jag skäll, nu får jag skäll. Men dom var helt lugna och mannen som körde sa att han precis hade sagt till frun att han tröttnat och skulle köra om, men jag hann före. Det var en tjänstebil som dom hade och mannen ringde polis och bärjare. Det dröjde bara en liten stund innan ambulansen kom, men vi sade bara till dom att allt var ok med oss så dom kunde åka. Det hela hände i så låg fart så alla var ok. Det var faktiskt ingen som tyckte att jag hade handlat vårdslöst, som tur var. Det var ju jag som var boven, men det var ingen som ville hänga mig.

När polisen kom fick vi blåsa och så gick vi igenom vad som hänt och vilka skadorna verkade vara. Allt var i sin ordning och dom var jätte trevliga. Jag hade ringt till Kim och sagt vad som hänt så att han kunde åka från jobbet och hämta Mio på dagis. Han var orolig och ringde mig ett par gånger för att se om det fortfarande var ok med mig.

Jag är så glad att jag hade chevan. Vilken bra bil det är, det gick bra att häva sladden och det gick lätt att få stopp på den. Sen tack vare att den är så stor och tung så blev ju jag kvar på vägen, och den andra bilen studsade iväg. Tänk ändå, jag körde i kanske max 70, hade två veckor gamla däck och antisladdsystem på bilen och ÄNDÅ så hände det här. Så slirigt var det på vägen av det snöblandade som regnade ner från himlen.

Först så blev jag lite skakis men sedan satt vi alla i min bil i värmen och pratade så då blev det bra igen. När allt var klart så sa polisen till mig att dom var klara med mig och att jag kunde åka. Eftersom min bil var helt ok att kära med så var det bara att puttra hemåt. Nu var det mörkt och det hade snöat ändå mer, så det var ganska läskigt att köra. Men det gick bra, Kim hade lagat mat och fixat med Mio när jag kom hem. Jag ringde och berättade för både mamma och pappa vad som hänt och nu ska jag bara sätta mig och ta det lugnt. Klockan nio ska jag se på House, sen sova.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar