Ett stadsbarn med arbetande päron

Så fort jag lagt Mio så tänker jag att jag ska bara vila lite innan Kim kommer hem så kan jag vara lite mer levande senare på kvällen. Men det som händer är att klockan blir nio och Kim kommer hem, men lyckas inte väcka mig. Jag är som en klubbad säl helt enkelt. Det ska bli så skönt när den här tröttheten går över, men tills dess är det väl bara att vila. När jag skäller på skoj på Kim att han väcker mig för mesigt så säger han att han tycker synd om mig och vill låta mig sova om jag är trött. Och det är ju omtänksamt av honom.

Igår blev det sådär att jag sov hela kvällen, missade Idol, missade House. När Kim själv skulle lägga sig fick han väl liv i mig. Efter det hade jag lite svårt att somna om, antagligen för att jag då hade sovit några timmar. Senare under natten vaknade Mio en gång i timmen och smågrinade lite och ropade. Så höll det på ända tills klockan ringde tio över sex... Då fick jag väcka honom istället för att vi skulle hinna göra oss klara för dagis och allt. Han hade sovit tre timmar på dagis idag så natten tog nog på honom också.

Jag var tvungen att stanna lite på jobbet och göra klart så det var Kim som fick hämta. Ingen mat var planerad och Mio är hungrig vid fem halv sex så det måste till någon mat. Det fick bli Mc Donalds. Mio ääälskar det och skrattar bara man kommer nära skyltarna... Han smockar i sig en hel cheesburgare som värsta storätaren (!) Vissa saker går visst ner, synd att det inte är nyttigare. Han skrattade och tokade sig men som vanligt inte när jag ska försöka ta kort. :)

När det blir kväll måste man borsta tänderna och sånt. Bry er inte om att jag ser trött och blek ut, för jag är trött och blek :P hehe Stackars arbetande mamma och stackars söta stadsbarn :) Synd att ni inte får se hur glad han är hela tiden. Han vägrar le på kort, men i övrigt så skrattar han hela tiden och håller på och tokar sig :)