Vända på rutinerna

Vet ni, Mio har faktiskt ätit mat i två dagar på raken. Jaa, ni läste rätt. Helt otroligt. Jag kan inte komma ihåg när han åt något senast. Det är inte det att vi har haft någon särskild mat på bordet, det är precis som vanligt här, men av någon anledning har han tyckt att det passade att stoppa i truten :) Det enda som jag har ändrat är att det kommit en ny välling för 24 månaders barn, så den köpte jag. Den ska mätta lite bättre och vara ett bra mål ihop med en macka eller frukt. Som kvällsmål eller frukost.

Vi försöker gå över till att han ligger i soffan och slappar och äter sin välling i muggen, sen bortstar vi tänder. Vi har ju hela tiden gett honom vällingen i sängen när man bytt om och borstat tänder färdigt. Men han är ju så stor nu så han behöver ingen sån nattning. Han protesterar inte när han ska sova, han kan ligga och ropa att man ska hämta nån speciell lastbil eller något men han är aldrig ledsen. Som tur är. I morgon bitti ska vi åka till hästarna, Mio vill "mocka bajs" och "söra kott-särran" så det ska vi väl kunna ordna :)

Jul-apton

Mio testar "lejontänder" som hans bröder fick i julklapp på "jul-apton"

Han pratar mycket om julklappar, paket, julafton och tomten som hade skägg "sägg". Han tycker vi ska ha jul-apton varje dag.

Mio har jätte torr hud, så illa så att han igår morse hade kliat sönder lite. Jag ringde till sjukvårdsupplysningen för att kolla lite om dom tyckte vi skulle gå till läkare. Jag rekommenderar verkligen att ringa dom, :) gud va bra dom sjuksköterskorna är man får prata med.

Hon som svarade hade precis varit på en föreläsning av en barnläkare om just torr hud på barn. Hon sa att man ska smörja mycket mer än man tror med tjocka lager med riktigt fet kräm. Det finns bra som är helt receptfria, "be dom ta fram till dig på apoteket." Så jag köpte Locobase Repair med 63% fett, och apotekets egna hudkräm för extra torr hud som hade hela 85% fett. Redan idag är han mycket bättre!

Kalkonmiddag

Juldagen igår var riktigt trevlig. Tre år i rad har vi lagat kalkon och haft Ida, Magnus och deras Sigrid som gäster. Måste säga att det var en mycket lyckad kväll. Maten blev jätte bra och vi hade det så roligt. Mio och Sigrid leker jätte bra med varandra och verkar verkligen ha roligt ihop. Vi spelade kort och åt och drack, till och med Mio kunde tänka sig att äta lite kalkonkött (som blev super-mört och gott!)

Till kalkonen hade vi en god gräddsås, potatismos, brysselkål (mums ihop med sås!) och gele. Jag hade även gjort lite sötpotatismos som tillbehör. Lite USA inspirerat sådär, förra året gjorde jag även en "stuffing" som man skulle både fylla kalkonen med och ha till när man åt.

När jag skulle göra mig iordning så såg min mage så stor ut i strumpbyxorna så jag bad Kim ta ett kort. Det är v 24 nu.

Kroppen: Du har nu gått upp 5–7 kilo, vissa ännu mer. Det är vanligt med ryggproblem, till exempel att du känner dig trött eller har ont i svanken. Foglossning är en annan vanlig åkomma under graviditeten. Det beror på att brosket i fogarna som håller ihop bäckenbenen luckras upp något av graviditetshormonerna för att ge plats åt barnet när det sedan ska födas. Man blir överrörlig i bäckenlederna och kan få smärta och inflammation när bäckenbenen gnider mot varandra. Skulle det drabba dig får du försöka ta det lugnare och anpassa dig till vad kroppen klarar av. Efter förlossningen är det extra viktigt att inte belasta bäckenet för mycket genom att till exempel bära tungt, på så sätt kan fogarna läka. Man kan känna av hur livmodern drar ihop sig och blir stel ibland, så kallade förvärkar, livmodern tränar på detta sätt upp sig inför förlossningen. Ibland kan vibrationer eller gropigt underlag från när man åker bil framkalla förvärkar, men det är helt naturligt.

Barnet: Vikten har ökat markant på senare tid och barnet väger nu runt 600 gram och är cirka 30 centimeter långt. Barnet ska de resterande veckorna femdubbla sin vikt. Nu utvecklas svettkörtlar, men huden är fortfarande så pass tunn med bara lite fett så det ljumna vattnet är perfekt. Naglar på både fingrar och tår börjar växa ut.

Mio ville också visa magen på kort :)

Många ketar

Vi har haft en jätte trevlig jul med Kims bror Micki och barnen som också dök upp vid fem-tiden.

Här är lite bilder när tomten kom (Micki) och hur Mio såg ut när han fick prata med tomten. Tomten frågade vad Mio hette, och Mio höll fast sig i mitt ben och svarade så ordentligt "Mio" med hög röst. :)

Micki var en utmärkt tomte och gjorde det hela jätte bra. Jag hade gjort iordning en säck med de klapparna som skulle delas ut till barnen. Det blev jätte bra och Mio hade inte en tanke på att Micki inte satt i soffan precis då ;)

Mio fick ett stort paket med en lång lastbil i. Det var en klar favorit som han direkt lade sig på golvet och lekte med.

Jag hade dessutom lagt en massa paket i en badbalja som Mio fick i julklapp och slagit in. Paketen innehöll grejer från mormor, och de smågrejerna som killarna skulle få spela om. Dom tyckte det var jätteroligt i år också. Det kommer vi nog att fortsätta med :) Dom fick bra grejer av Micki och sin farmor, kläder och sjalar och armband. Och Mio fick ett par supersnygga jeans i märket Name it.

Mio säger: ett paket, många ketar :D haha va roligt det är när små barn pratar sådär. Han hällde ut de paketen Micki hade med sig på golvet och utbrast: Titta! Många ketar! :D

Tidigare på förmiddagen så städade vi lite och dammsög. Mio kallar det för "gann-sul" det låter så himla gulligt. Mela gann-sul, Mio hjäpa gann-sul. Sedan bakade vi julbröd och Mio hjälpte till. Han älskar att laga mat. Han var även till hjälp när Kim gjorde köttbullar igår. Kim rullade och Mio stekte. När vi bakade så rörde han i mjölet och hällde i det jag mätte upp. Det blev jätte bra och inte så stökigt. Däremot blev det en hel del vatten på golvet när Mio ville diska lite efteråt...

Nu önskar vi er alla en riktigt

GOD JUL

Världens starkaste mamma

Idag har det varit en bättre dag. Vad gäller humöret alltså ;) Eftersom jag grät hela dagen igår så är ju nästan allt bättre än det. För er som inte vet så fick jag en bil i julklapp av min snälla pappa. Kim fick åka upp till Dalarna och hämta den i lördags och lämna Chevan så att pappa kunde svetsa på den. Igår var första dagen jag skulle ta den "nya" bilen till jobbet. Allt funkade bra och precis när jag skulle svänga in till mitt jobb så fick jag stanna för att göra en vänstersväng. När jag sedan skulle köra framåt så gick det inte att få i någon växel. Jag testade att backa och det gick men jag kunde inte köra framåt alls... Som tur var så är det parkeringsfickor efter den vägen jag stod på så jag backade in i en sådan.

Efter många tårar och ett telefonsamtal av en snäll sjuksköterska på jobbet så kom det en kille med en bogseringslina och hämtade bilen. Då grät jag för att dom var så snälla och hjälpte mig så snabbt, och sen kunde jag bara inte sluta gråta. Ögonen var helt röda och sved ända fram till kvällen. Ja ja, hormoner kan vara lite jobbiga med en när man är gravid. Men jag var så himla besviken, jag trodde verkligen att jag skulle slippa ha problem med bilar resten av den här vintern.

Så till idag då. När jag pratade med meka-killen igår så lät det som om allt så rätt ok ut under bilen när dom kollade på växel-armarna. En var lite glapp, men han hade smörjt och skulle ut och provköra. När jag sedan pratade med honom i förmiddags hade han testat och bilen bara backar och gör helt som den vill, och det skrapar jätte mycket i växellådan. Han sa att det är armen inuti som gått sönder =trasig växellåda =11 000kr att laga... Jag grät inte men kände mig oerhört besviken. Jag hade räknat med att få tillbaka bilen idag och istället fick jag i princip ett skrotbesked.

Jag fick skjuts av min kollega Ermina (jag har sagt det innan, men åh va hon är bäst) till tågstationen så att jag kunde ta tåget hem från Falkenberg. Igår hade Kim ställt bilen vid dagis och gått till jobbet. Men idag hade jag ju trott att jag skulle ha bil själv. Det fanns en tanke i mitt huvud att jag kanske skulle kunna låna en pulka och dra hem Mio på. Men dagis hade inga egna pulkor utan det är de stora barnens egna, så det gick ju inte. Jag klädde på Mio allt som fanns och tog på honom min halsduk och sedan bar jag hem honom. Det gick över förväntan, inte en enda sammandragning på hela vägen hem och jag blev knappt trött i armarna. Han lutade sitt huvud mot mitt och så gick vi och pratade om tomten och paket. Det var riktigt mysigt och det var skönt att jag kände mig så stark. Jag känner mig alltid så maktlös när jag får ont eller känner mig svag. Jag är van att vara stark och klara saker fast det är tugnt eller svårt. Jag VILL klara saker fast det är tungt och svårt!

Här myser vi i soffan när vi kommit hem.

Vi har förresten lagt ett bud på ett hus. Än så länge har vi inte hört någon reaktion så vi har alltså det högsta budet. Lite kalla fötter får man ju när det handlar om så mycket pengar och andra saker är trasiga... Det är inte säkert att vi gör affär även om vi vinner budgivningen, men spännande är det!

Ny bil i julklapp!

Nu är det bara lite hosta kvar annars är allt som vanligt så vi räknar med dagis på måndag. Och jag ska få köra till jobbet i en Audi! Kim är påväge hem från dalarna i den nu. Han är hemma om ca 30 minuter så jag ska dra igång lite kvällsmat till oss.

Jag ska bara visa ett par bilder ;) Mio tycker det är så roligt att vara med i köket. Igår gjorde vi ugnspannkaka (vilken tråkig mat det är...) han fick vispa och var jätte ruktig på att greja. Här är han i full fart med att "diska".

Nyckelknippan han fick skickad till sig från morfar har han att "jobba" med. Han säger Mio jobba, och så ska han stå på en stol vid ytterdörren och försöka låsa upp dörren. Han tycker det är ett viktigt jobb verkar det som ;P haha han är ju för gullig.

Till sist vill jag bara säga ett litet grattis till Freddan och Martina som fått sin lilla flicka. Det blev akut snitt! Hoppas jag slipper sånt...

Hur kan du vara så lugn?

Mio mår bättre idag, mycket mindre feber men hostan är kvar. Han blev dessutom lite uppmuntrad när han fick ett paket i brevlådan! Det var hans morfar som hade skickat en nyckelknippa, en keps och någons sorts skrivmejsel som inte var vass. Han har skurvat hela eftermiddagen på sin röda bil med "moffas ku-mäss" (morfars skruvmejsel)

Jag trodde vi skulle behöva skruva lite med "ku-mäss" på Opeln också eftersom bromsen låg på igår. Men jag beslöt mig för att kolla i morse hur den mådde, och den var precis som vanligt så jag tog den till jobbet. Den har lite bättre däck och bromsarna är nyss fixade så det känns säkrare att ta den. Det var riktigt oväder på motorvägen med en massa modd. Vi hade +grader så den snön som kommit under natten hade klumpat ihop sig och gjorde vägen väldigt slirig och ingen hade hunnit skotta. Det låg en stor buss nästan på sidan direkt när jag kom ut på motorvägen... kul tänkte jag, det här kommer att ta ett tag. Det var spårigt och slirigt så det gick inte fort. Och ännu saktare gick det när jag kom ikapp två plogbilar som körde bredvid varandra i 40 km/timme.

Jag skulle samåka med min kollega Ermina (som är bäst i världen för övrigt <3 ) Hon ringde och undrade var sjutton jag höll hus, och tillslut så kom jag fram till våran mötesplats i Falkenberg. Jag skyndade mig ur bilen och in i hennes bil och så bar det av till jobbet. På eftermiddagen började det snöa väldigt och på den lilla orten så utfördades en klass 2 varning och skolorna stängde tidigare på grund av snömassorna. Vi hade tänkt åka tidigare hem och det gjorde vi också.

Av en tillfällighet så tog jag upp min nyckelknippa och fick se att bara halva bilnyckeln satt på knippan... Den har varit trasig länge och kan dela sig om man drar hårt. Jag har tänkte att jag ska tejpa ihop den men det har inte blivit av. Nu var det alltså för sent. Den delen man behöver för att låsa upp bilen var borta. Jag visste att om jag tappat den ute så skulle det bli väldigt svårt att hitta den på grund av all snön som kommit. När vi letat överallt där vi varit under dagen så letade vi utanför Erminas bil.

Min plan för att komma hem var att be Ermina skjutsa mig till tågstationen så att jag kunde ta ett tåg till Varberg, men jag hoppades att det fanns en liten chans att den satt kvar i bildörren. Tänk om jag kunde ha sån tur att hela bilen var borta! Då skulle vi inte behöva göra oss av med den ;) hehe När vi närmade oss mötesplatsen och min bil så såg jag att nyckeln inte satt i dörren... :S Besviken tänkte jag gå ut och leta lite på parkeringen där vi stått i morse. Men jag behövde inte leta länge. Där i snön precis nedanför förardörren låg den lilla nyckeldelen! Vilken jäkla tur. Det var bara att ta bilen och köra hem som om inget har hänt :) Jag hade trott hela dagen att det inte var meningen att jag skulle ta Opeln idag, men det var nog så att om jag hade tagit Chevan hade det hänt något mycket värre än att nycklen delade sig.

Tur att man inte är en sådan som tressar upp sig. När jag upptäckte att nyckeln inte såg ut som den skulle sa de andra i lunchrummet -Hur kan du vara så lugn? Men jag skrattade mest åt eländet och höll redan på att fundera på bästa lösningen. Det är väl bara så att jag tycker att det är onödigt att blåsa upp något innan man ens vet om det är en katastrof, jag kanske snart skulle hitta nyckeln och varför då slösa energi? ;)

Inget snus - ingen bil.

Mio har en jäkla hosta, och fortfarande feber. Nu när han skulle sova så ville han inte ha vällingen. Det var ju synd för i den hade jag blandat i Ipren och hostmedicin. Det hade han behövt, men han vaknar nog om en stund och vill ha så jag håller den varm.

När jag åkte hem idag så hängde sig bromsarna på bilen, det passar ju jätte bra nu när vi ska köra upp den andra bilen till pappa. Fan va drygt det är med dåliga bilar. Om man ska ha en skrotig bil så behöver man ju kunna laga den själv. Annars får man vackert se till att ha en bättre bil. Men har man råd med det? Nej, det har man inte. Man kan ju bli ledsen för mindre... Kim tyckte också att det var jobbigt med bilen. Han kanske hade tagit det bättre om han tagit en snus, men det har han slutat med.

Nu ska jag trösta mig med en kopp kaffe och några knäck. Ska nog kika lite på blocket också om jag kan hitta någon billig bil :S

Hälsa? Nä, det har vi inte här.

Det här blir som en hälsouppdatering, så för er som tycker sådan är tråkigt är det bara att hoppa över det här inlägget.

Idag har det varit Mios sämsta dag enligt Kim. Han har varit väldigt febrig och tyckt att det mesta har varit jobbigt. Sen är det nog lite typiskt pojkar att vara lite mammiga när dom är sjuka. Jag har nog pratat med Mio säkert fyra gånger i telefonen idag. Han ville att jag skulle komma hem. En liten förklaring till att han varit febrig idag fick jag när jag kom hem och fick se att alvedonet jag gjorde iordning i morse stod kvar på bänken. Kim hade inte fattat vad jag menade i morse när jag åkte till jobbet utan trodde att jag redan blandat alvedonet i vällingen. Eftersom Mio äter så dåligt så har han fåt äta välling på lunchen också. Det känns tryggt för mig att han i alla fall ätit välling, då har han inte gått tom hela dagen. Man kan ju inte bli frisk om man inte äter.

Bara för att vara helt på den säkra sidan ringde jag till våran sjukvårdsupplysning. Dom är superbra att prata med och dom sa att jag skulle ge Ipren eller Ibuprofen ikväll istället för alvedon. Det håller i sig längre och gör att han sover bättre när det blir kväll och febern är väldigt hög. Mio fick välling framför TV och favoritprogrammet Mäta med skägg. "Mäta sägg" När det var klart satt han i mitt knä i soffan och myste lite, sen gick jag in och lade honom och sjöng lite. När trollmor har lagt sina... den är bra den. Med en grävmaskin i handen och Ipren i magen så hoppas jag att han kan sova en liten stund innan febern gör sig påmind igen. Hoppas han är lite piggare i morgon för då ska vi titta på ett hus!

Koka knäck

Jag har varit lite huslig och faktiskt kokat knäck. Mio älskar att hjälpa till i köket så han fick vara med lite innan det blev för varmt. Han ska vispa ägg och koka kaffe säger han ;) haha

Nån kock får han aldrig bli, för det tycker hans pappa är ett riktigt skitjobb.

Vi var till hästarna i morse och Mio hängde med. Vi mockade och han skulle ha hjälm på sig, och ut och rida. Så det fick han, jag hade inget att ta kort med så det får bli en annan gång. Men han satt med stora ögon och ett snett leende hela tiden. Han satt faktiskt riktigt stadigt fast han hade sin hala overall på sig.

Jag har gjort klart Mios stjärngosse kläder för i morgon. Struten blev superbra och stjärnan blev precis som jag hade tänkt mig. Felet är bara ett ungen som skulle ha det på sig har fått feber... Antagligen sin pappas influensa :S Därför blir det nog inget luciafirande om han inte är väldigt pigg och frisk i morgon eftermiddag. Men Kim får vara hemma och ha VAB i morgon för han kan inte vara på dagis som han var idag. Jättevarm, vägrar äta annat än välling och ganska hostig... Stackarn, tur att han inte vet vad han missar i morgon.

Nu ska jag sova, jobb i morgon.

Snart rumsren?

Ja!! Mio har kissat på pottan idag :D

Han har övat länge, men idag så kom det något. Nu börjar vägen mot en blöjfri vardag :P (I april när tvåan kommer får den vardagen ett fett bakslag men vad gör det.) Från och med nu ska vi försöka ha det som en rutin att han kissar på pottan innan han ska sova. Han tycker det är kul att sitta på pottan och "träna" så det är nog helt ok för Mios del.



Kim har en riktigt manlig förkylning så han kunde inte ta Mio till dagis idag. Jag fick helt enkelt komma sent till jobbet. Han hostar sån där försiktig högfärdshosta, sedan stönar han fram ...aj... Han är så löjlig så man blir helt trött. Så farligt kan det inte vara ;) Men jag har försökt lindra det hela med att köpa lite mediciner på apoteket på lunchen. Hoppas det blir bättre, snart!



Jag har köpt ytterligare en tågbiljett. Igår bestämde vi att Kim ska köra hem Chevan till pappa på fredag nästa vecka. Han får åka tåg hem, så får vi se hur vi löser det med bil sedan. Vi ska leta lite efter något som man kanske kan laga till med hjälp av delar från chevan vi har. Det kan bli rikgit bra tror jag. Pappa är så himla duktig på det där med bilar så det känns tryggt.

Helg med mormor

Här är lite bilder jag tog på tåget när vi åkte upp till Borlänge.

Vi bytte tåg i Hallsberg och fikade lite godis medan vi väntade.

Här är Mio i färd med att klä granen hemma hos mormor.

Mio grejar lite med datorn med sin morbror "Tias"

Kontrollen

Det gick inte som jag hade tänkt på tvåårskontrollen. Jag hade sett framför mig hur han skulle visa hur duktig han är på att räkna prata och hur rolig han kan vara... Va fel jag hade. Han satt jätteblyg i mitt knä med hela handen i munnen och sa inte ett ord. När sköterskan frågade om han kunde visa var magen var så rörde han bara lite på ena handen. Det var allt.

När det var dags att väga och mäta så hördes han lite mer, men inte att han pratade utan han grinade och protesterade vilt Jag lirkade och försökte på alla sätt men det slutade med att jag bar in honom till bebisvågen och satte honom på den. När det var dags att mäta så fick vi försöka smygmäta medan jag klädde på honom kläder.

När Mio föddes så fick vi vara med i en studie om överviktiga barn. Vid varje kontroll innebär det att jag ska fylla i ett formulär om matvanor, napp, TV och lite annat. Man mäter också magmåttet varje gång. Även om Mio inte är tanig så jämnar han nog till medeltalet lite, han är ju långt ifrån överviktig. Det här stackars magmåttet fick jag mäta när jag tog på blöjan igen.

Det som var positivt när han protesterade var att sköterskan fick höra hans tal lite. -Mamma stå här, vill inte. osv osv När vi skulle gå träffade vi en mamma ifrån föräldragruppen och en ifrån mammagruppen. Den sistnämnda heter Frida och hennes pojke heter Elvis. Jag berättade att vi skulle ha tvåan i april och hon berättade att hennes kommer i juni :) Va roligt då är vi tre som kommer att vara hemma samtidigt ifrån mammagruppen :) Men den här gången blir min bebis äldst, inte yngst.

Jag har packat lite inför morgondagen. Vi ska åka strax före sju till Göteborg och före det ska jag ta ut hästarna har jag tänkt. Det blir tidigt så det gäller att allt är färdigt. Jag ska ta med pepparkakor, mackor och en liten pastasallad tror jag. Det blir nog lagom, för vi har en timme på oss i Hallsberg att köpa nåt smaskigt om vi vill. Dessutom är vi ju framme klockan två så det känns helt ok... om nu tågen går som dom ska.