Hur kan du vara så lugn?

Mio mår bättre idag, mycket mindre feber men hostan är kvar. Han blev dessutom lite uppmuntrad när han fick ett paket i brevlådan! Det var hans morfar som hade skickat en nyckelknippa, en keps och någons sorts skrivmejsel som inte var vass. Han har skurvat hela eftermiddagen på sin röda bil med "moffas ku-mäss" (morfars skruvmejsel)

Jag trodde vi skulle behöva skruva lite med "ku-mäss" på Opeln också eftersom bromsen låg på igår. Men jag beslöt mig för att kolla i morse hur den mådde, och den var precis som vanligt så jag tog den till jobbet. Den har lite bättre däck och bromsarna är nyss fixade så det känns säkrare att ta den. Det var riktigt oväder på motorvägen med en massa modd. Vi hade +grader så den snön som kommit under natten hade klumpat ihop sig och gjorde vägen väldigt slirig och ingen hade hunnit skotta. Det låg en stor buss nästan på sidan direkt när jag kom ut på motorvägen... kul tänkte jag, det här kommer att ta ett tag. Det var spårigt och slirigt så det gick inte fort. Och ännu saktare gick det när jag kom ikapp två plogbilar som körde bredvid varandra i 40 km/timme.

Jag skulle samåka med min kollega Ermina (som är bäst i världen för övrigt <3 ) Hon ringde och undrade var sjutton jag höll hus, och tillslut så kom jag fram till våran mötesplats i Falkenberg. Jag skyndade mig ur bilen och in i hennes bil och så bar det av till jobbet. På eftermiddagen började det snöa väldigt och på den lilla orten så utfördades en klass 2 varning och skolorna stängde tidigare på grund av snömassorna. Vi hade tänkt åka tidigare hem och det gjorde vi också.

Av en tillfällighet så tog jag upp min nyckelknippa och fick se att bara halva bilnyckeln satt på knippan... Den har varit trasig länge och kan dela sig om man drar hårt. Jag har tänkte att jag ska tejpa ihop den men det har inte blivit av. Nu var det alltså för sent. Den delen man behöver för att låsa upp bilen var borta. Jag visste att om jag tappat den ute så skulle det bli väldigt svårt att hitta den på grund av all snön som kommit. När vi letat överallt där vi varit under dagen så letade vi utanför Erminas bil.

Min plan för att komma hem var att be Ermina skjutsa mig till tågstationen så att jag kunde ta ett tåg till Varberg, men jag hoppades att det fanns en liten chans att den satt kvar i bildörren. Tänk om jag kunde ha sån tur att hela bilen var borta! Då skulle vi inte behöva göra oss av med den ;) hehe När vi närmade oss mötesplatsen och min bil så såg jag att nyckeln inte satt i dörren... :S Besviken tänkte jag gå ut och leta lite på parkeringen där vi stått i morse. Men jag behövde inte leta länge. Där i snön precis nedanför förardörren låg den lilla nyckeldelen! Vilken jäkla tur. Det var bara att ta bilen och köra hem som om inget har hänt :) Jag hade trott hela dagen att det inte var meningen att jag skulle ta Opeln idag, men det var nog så att om jag hade tagit Chevan hade det hänt något mycket värre än att nycklen delade sig.

Tur att man inte är en sådan som tressar upp sig. När jag upptäckte att nyckeln inte såg ut som den skulle sa de andra i lunchrummet -Hur kan du vara så lugn? Men jag skrattade mest åt eländet och höll redan på att fundera på bästa lösningen. Det är väl bara så att jag tycker att det är onödigt att blåsa upp något innan man ens vet om det är en katastrof, jag kanske snart skulle hitta nyckeln och varför då slösa energi? ;)