Största tårarna på dagis

Mio har varit lite snorig i ett par dagar men ändå rätt så pigg och glad. I morse lät han lite tät i näsan när han pratade så jag tänkte att vi får se hur det blir. Dom stora barnen hade första dagen i skolan idag så jag körde iväg dom på morgonen och åkte sedan hem och satte Mio i vagnen och gick till dagis.

Här är en rolig bild när han provar glasögon i affären. Resten av inlägget är lite mer i moll.

(Mamma läs inte mer än såhär, du kommer att få mardrömmar.)

Jag skulle flytta lite arbetstid så att jag hann vara lite med honom idag för jag behövde jobba sent. Det är inget kul att knappt få träffa Mio på en hel dag... Han blev glad att komma till dagis och lekte med fröknarna. Det var nästan en fröken per barn för alla var visst sjuka. Ibland sprang han bort till mig och kramades lite och ibland så vinkade han.

När det gått en timme kom en fröken till mig och sa att jag kunde gå. Jag fick direkt en klump i magen. Fy, jag ville inte. Jag vet hur man ska göra och inte dra ut på det eller göra det mer smärtsamt för ungen, men fy va hemskt det var. Mio ville INTE att jag skulle gå, men det skulle ju bara vara för en liten stund och jag vet ju att han tycker om dagiset.

Så fort jag kramat och sagt hejdå och vinkat så skulle det vara klart och jag skulle gå, men fy va ONT det gjorde. Jag var tvungen att grina när jag gick över gården. Hoppas ingen såg hur löjlig jag var, men jag hade en klump i halsen hela dagen efteråt. Jag åkte hem och hämtade mina grejer för att åka till jobbet och berättade för Kim att han behövde hämta honom tidigare, och det hade han gjort.

Mio hade bara behövt vara ensam på dagis i 35 min. Men när Kim kom dit så satt Mio i knät på sin favoritfröken och degade. Han orkade inte mer stackarn. Skönt att det finns så mycket personal att någon har tid att sitta och gosa lite med en om det behövs. Jessica, Mios favoritfröken verkar ha en extra gott öga till Mio också. Hon berättade att hon fick så ont i hjärtat när Mio var ledsen förra veckan (när Kim skulle lämna). Han hade inte sagt något utan stod bara stilla och när han vände sig om så hade han jätte stora tårar på kinderna. *snyft*

Hon sa också att han är så duktig att prata för att vara så liten. Det är inte många på avdelningen som kan säga så många ord som han kan. Han säger dom bra också, bara idag när vi gick till dagis så kom det en grön sopbil och Mio vände sig om och säger "la-bil" med ett leende. Tidigare har det hetat "bapi" men nu kan han säga det mer riktigt. Flygplan är inget lätt ord, men det kan han också. Man lär sig väl det man är intresserad av kan jag tro...