Jag jobbade hemma idag, så innan jag började göra det jag skulle gick jag med Mio till dagis. Det gick jätte bra att lämna, han var knappt ledsen alls. Det var bara milda protester innan han fick sitta på favoritfrökens höft. Då var allt ok, och han sa hejdå.
Kim och jag åkte ner på stan och käkade lunch, vi saknade Mio jätte mycket. Det kändes så konstigt att han inte var med. Han hade gillat våran mat. (Det hade han inte gjort på dagis idag tydligen.) När vi käkat postade vi min brorsas jacka och köpte ett blått lakan av jättefin kvalité som jag ska sy om till örngott. Mio svettas och behöver ha några extra på dagis.
Istället för att gå in och sätta mig och vänta på att dom skulle ringa från dagis när han vaknade så började jag knalla dit. Bara några sekunder innan jag kom fram hade dom ringt från dagis och Kim hade berättat att jag var påväg. Mio var helt nyvaken när jag kom, och fattade knappt att det var jag. Jag hade keps på mig och hans vinglade fram till mig med nallen och nappen. Han orkade knappt bli glad, stackarn. Jag tjoade inte heller för jag hade fullt sjå med att försöka svälja klumpen i halsen eftersom han va så söt och jag hade längtat efter honom så mycket hela dagen.
Vi handlade och lagade pannbiff med stekt potatis och brunsås. Ingen LCHF, men vi hade inga bra ideer och Mio gillar "tatis". Han åt inte så bra hemma heller, så vi får helt enkelt hoppas på bättre matlust i morgon. Åh, kaffet tog slut här på kvällen... Det blir jobbigt att gå upp i morgon utan att få kaffe :( Typiskt att man glömmer sånt viktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar