Vecka 37

Jag har varit hem till Tulle en sväng här på kvällskvisten. Det är kul med en kompis som bor så nära, och som har barn på samma dagis. Hennes Peter åkte till USA för att jobba idag, så nu är hon ensam hemma med båda barnen och djuren. Jag kan se mig själv i den situationen när Kim ska jobba kväll måndag och tisdag. Det gäller att man har planerat kvällen så att det funkar att lägga två små skitungar. Hoppas att man inte får ett kolikbarn...

Jag satt på kurs i förmiddags när bebisen fick hicka. Jag blev så full i skratt när det hickade så hela magen hoppade :)

I morgon är det vecka 37.

Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras. Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

(Jag har inte skrivit nåt men funderar på att skriva ner några grejer faktiskt. Jag vill inte att dom säger till mig att -Nu ser man huvudet, osv det vill jag ABSOLUT inte veta! Sen önskar jag att dom kunde skita i att komma in och presentera sig hela tiden när dom byter pass. Jag skiter i vad undersköterskan heter...)

Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.

(Hmm Mio vägde 3715. Jag har en känsla av att den här bebisen väger mindre även om det är nummer två.)

I morgon kommer mamma! Det ska bli så kul, det var jätte länge sen vi sågs känns det som. Hon kör dessutom hit den nya Chevan som vi ska ha. Det ska bli så bra att få en till bil. Jag har tyckt att Audin låtit så konstigt på senaste tiden, men inte vetat vad det varit.

Så när jag körde hem så blinkade oljelampan till så jag stannade i Falkenberg och gick in för att fråga vilken olja man skulle ha till en gammal Audi. Tjejen i kassan skulle precis ge mig en grå dunk, när killen som också stod där sa; nej, den där kan hon ju inte ta. Det måste ju bli den här, och tog fram den gula.

-Men hon sa ju Audi, sa tjejen.

-Ja, men den där är bara för nyare bilar, sa han då...

Vilken tur att han va där, annars hade jag fått fel olja!

-Kan man kolla oljan fast bilen är varm? frågade jag med lite pipig, hjälplös röst.

-Vill du ha hjälp? frågade killen

-Jätte gärna. sa jag.

Jag kan ju säga att oljan knappt nådde upp till stickan... Vilken jävla tur att jag kollade. Det konstiga är att den inte har runnit ut. Det finns inte någon oljefläck vare sig på jobbet eller hemma. Två liter gick det i, och nu spinner den som en katt igen :P haha

Det hade kunnat gå illa det där.

Söndagslunch i Åkulla

Igår var vi på stan och fikade med några kompisar till Kim. Dom har planerat en kort resa till Tyskland om ett par veckor, men vi tror inte Kim kan följa med. Från början tänkte vi att det inte var några problem. Jag kommer säkert att gå över tiden osv. Men nu känner jag att det vore vanskligt att låta honom åka. Bebisen kan komma vilken dag som helst och det vore inte kul att vara helt ensam med Mio om det skulle sätta igång. Om bebisen har kommit så kan han gärna åka, för då är ju mamma här, så vi får väl se vad som händer.



På lunchen åkte vi ut till Åkulla bokskogar och åt lunch. Mios farmor jobbade där idag så vi passade på att bli bjudna på restaurangmat :) Vi tog olika rätter för att ha lite större chans att Mio skulle hitta något han kunde tänka sig, men inte. Han smakade på köttet men sen åt han inget mer.


Han var varit på lite knepigt humör igår och idag, och när det är så brukar det bero på att han inte har bajsat... Så var det även nu. När han sovit middag så stod han en stund, men det kom bara några harpluttar. Det var lätt avhjälpt med Microlax och sen var en sitt vanliga pigga glada humör. Man kan ju tänka sig själv hur lättad man måste känna sig när stoppet i magen släppt. Jag tycker så synd om honom när han blir på dåligt humör, han kan ju inte förklara hur han känner sig. I morgon börjar en ny vecka, och det kan ju vara skönt om den börjar med en rensad mage ;)

Jag klarade testet

Jag klarade glucosbelastningen, jag har inte graviditetsdiabetes! Åh va skönt att veta att allt är som det ska. Jag har kännt mig helt lättad hela dagen :)

Efter att Mio sovit middag åt vi på Mc Donalds och sen åkte vi till GKs och handlade lite. Vi fick skor till oss alla tre och lite T-shirts och annat smått och gott.
När vi kom till leksakerna så hittade vi något som vi letat efter, (vi har sagt att Mio ska få en om vi hittar.) Det var en jättestor lyftkran som är radiostyrd! Han släppte den inte på hela kvällen, och jag klan tänka mig att det blir samma i morgon.

En liten polis

Idag fick jag hämta en liten polis på dagis :) Tack så mycket för den fina tröjan mormor! Mio hoppade i soffan och jublade när han öppnade paketet i förmiddags.

Mio har börjat med nåt nytt, eller så är det jag som har börjat... Han säger åt mig att prata en saga, då ska jag berätta typ "det var en gång en polisbil som var ute och körde, och jagade en tjuv, och han körde så fort så fort..." osv så sitter Mio med en polisbil och lever sig in i berättelsen :P haha

Det ska bli kul när han kan berätta för mig istället :)

Nu måste jag kolla lite på fyran, en unge i minuten. Ibland kan jag titta, och ibland så grinar jag bara hela tiden ;)

Överaskning i simhallen

Idag var vi och badade i simhallen. Det var länge sedan vi gjorde det. Ett tag gjorde vi det varje helg de stora barnen var hos oss men nu har det bara inte blivit av. Vi åkte så att vi var där när det öppnade klockan 11 så att vi skulle hinna bada lagomt till att det var dags att äta lunch och sova middag för Mio.

Precis när jag började tycka att det räckte så var det en i personalen som började chasa upp folk ur bassängen. Vi gick ur, men fattade inte vad som hade hänt så jag gick fram och frågade. Det var en unge som hade spytt i bassängen... Vi skulle få pengarna tillbaka.

Vi gick upp och duschade och badade lite bastu, jag hade fika med mig till Mio så vi tog det lugnt. Eftersom vi har en normalstor bil än så länge så fick vi köra två vändor. Vi hade tänkt promenera först men insåg att det skulle ta för lång tid, eftersom de stora killarna skulle på innebandymatch kl halv två. En gång så hade jag inte med mig något fika i bastun och då frågade Mio hela tiden efter det, så det misstaget kommer jag aldrig att göra om. Klart man blir sugen på lite fika när man har badat :)

I morgon bitti blir det tidigt, jag måste åka från Varberg kl 7 och då ska jag ha kört hem barnen innan, och tagit ut hästarna. Om jag är klar att köra till stallet kl kvart över 6 så borde det vara lugnt. Jag ska ha lönesamtal med min chef kl 8, och jag vill iiiinte vara försenad...

Vi har mått lite illa resten av dagen, jag hoppas det är inbillningssjuka och inte kräksjuka... Jag har inte tid att vara sjuk nu när min vikarie ska börja inskolas här under veckan.

Kan kissa på toaletten!

Såhär söt är man när man är så stor så man kan kissa på toaletten. Jag gick på toa och nakenfisen kom efter och sa; Mio kissa. Vill du kissa på toaletten, jaa sa han då. Sen satt han och balanserade lite på kanten en stund innan det kom kiss. Va duktigt! Det där med potta har han vägrat ett tag nu, men det kanske är såhär han vill att det ska vara? Vi får helt enkelt fortsätta fråga om toaletten istället för potta så får vi se hur det funkar.


Plåstret han har på armen är bara för prydnad ;) Han fick det på dagis och vägrar ta av det. haha


Igår var jag till mödravården, blodprov, mäta magen och sånt, precis som vanligt. Allt var bra och min nya barnmorska tyckte att jag såg väldigt sund och fräsch ut. Jag känner mig så också, min ichias är helt borta och jag känner mig pigg. Dock visade det sig att mitt blodvärde hade gått ner lite, och mitt socker var högt. Det har legat precis på gränsen tidigare och igår låg det över 8. Jag har vecka 35 nu så det känns som om det är så lite kvar, men hon vill ändå att vi gör en glucosbelastning. Den ska göras på fredag (v36) så får vi se vad den visar. Det varkar som om jag har fått graviditetsdiabetes :( Jag kände mig rätt så ledsen hela fredagen. Jag vill inte ha nå jävla diabetes. Jag trodde att det bara var tjockisar som drabbades av det, men tydligen inte. Jag har inte ens diabetes i släkten, så jag blir först av alla i så fall.


Jag var tvungen att läsa på lite vad det innebär, och det uppstår när man måste producera mycket mer blod. Då måste också insulinmängden också öka, och mitt räcker liksom inte till verkar det som. Som gravid är man helt symtomfri men bebisen får sockrat blod rakt in från navelsträngen. Eftersom det är så sent i graviditeten så hinner inte min bebis växa så mycket, men annars är risken att bebisen blir väldigt stor och får lågt blodsocker när den föds.


Barnmorskan tyckte att jag skulle äta som vanligt under veckan, för att testet skulle visa rätt. Men jag kan bara inte tänka mig att låta min bebis få "sockrat" blod. Så nu äter jag LCHF. Man börjar inte mickla med insulin på den här typen av diabetes, utan det handlar om att man får träffa en dietist och få kostråd. Är det något jag är insatt i så är det kost, jag behöver ingen hjälp att lägga om kosten, det kan jag göra direkt. Så nu får vi se vad som händer på fredag. Jag måste fasta från klockan 20 på kvällen innan och så får jag inte dricka efter klockan 24... (Gud va hungrig jag ska va då!) Sen tar dom ett blodprov på fredag morgon, och så ska jag dricka en jätte tjock, söt dryck. Därefter får jag sitta och vänta i två timmar på att få ta ett nytt blodprov. Jag kommer att gruva mig hela veckan på att få resultatet. Jag vill inte ha nån jävla diabetes!

Magen

Jag tog kort på magen i badrumsspegeln. Såhär ser vi ut nu :) Börjar bli ganska stor faktiskt, men bara på mitten. I övrigt känner jag mig rätt så smal faktiskt, så jag lider inte av att känna mig svullen eller så. Magen har åkt ner lite, det har flera stycken sagt. Det bästa med det är att min ichias är borta! Jag har inte ont alls, så skönt det är. Jag ska till mödravården i morgon. Jag har fått byta barnmorska så det ska bli kul att se hur hon tycker att det verkar. Huvudet har i alla fall varit neråt ett bra tag nu.

Fasen, kom just på att jag inte tagit någon järntablett på länge... Måste nog göra det.


Mio var så rolig igår när jag hade hämtat från dagis. Det stod en skåpbil på gården här hemma och han började tjata att han skulle köra den. Nej, det är inte våran. sa jag. Näää Mios sa han. Jasså sa jag, har du köpt den då eller? Jaa, det hade han ju gjort. Bara för skojs skull sa jag, jaha och va kostade den då?
-Kronor, svarade han då! hahaha Där fick jag så jag teg. ;)

Nya leklandet

Idag var Kim och jag och Mio på det nya leklandet som har öppnat här i Varberg. Vi hade en "play-date" med Martina, Freddan och Albin, och deras lilla Meja såklart.

Vi lekte och fikade och hade det jätte roligt. Det var en rolig söndag. Mio sov middag länge och blev ändå supertrött när vi kom hem så det var helt lagom med en och en halv timme som vi var där. Alltid på sådana där lekland så är det så jobbig ljudnivå... Folk började droppa av vid halv femtiden så då blev det riktigt uthärdligt.

Jag hade med mig kameran så att jag skulle kunna ta lite kort, men det är sååå svårt. Nästan alla kort ser ut såhär:

Men det var väl nåt som blev lite bättre... Det hade ju kanske varit kul att spara, eftersom det är så färgglad bakgrund så kan det ju bli ganska användbara kort tänkte jag. Men vad gär man när man har en unge som inte vill titta mot kameran.

Klippa med sax!

Nädå, jag har inte slutat blogga. Jag har bara varit skittrött och somnat på soffan... Att ha ichias gör att man bara orkar göra det man måste har jag märkt. Dessutom är det så när barnen är hos oss så vill dom låna min dator och det är helt ok, men om jag ska kolla på TV istället för att göra nåt aktivt, ja, då slocknar jag ;)

Jag har tagit kort på Mio när han har på sig simglasögan och hockeyhjälm. Han tittade på TV när en pojke skulle åka pulka och hade hjälm och skidglasögon, och det här var det närmaste vi hade hemma :) Han är för rolig.

Idag var Mio lite lös i magen och Kim hade satt honom i badet när jag kom hem från hästarna. När han hade badat klart ville han att jag skulle klippa naglarna, vi brukar göra det. Och när det var klart ville han också klippa. Han fick låna en liten nagelsax som är trubbig i toppen och så satt vi och klippte i ett papper. I början så höll han i saxen med båda händerna, men efter en stund så började han att klippa med en hand. Va duktigt va! Bara strax över två år och kan klippa med sax. Dessutom valde han höger hand, (tack och lov, det verkar så jobbigt att vara vänsterhänt.)

Innan vi skulle handla här på eftermiddagen så plockade jag bort sidan på Mios spjälsäng så att han kan klättra i och ur själv. Han tyckte det var så kul att han gjorde glädjetjut. Sedan lekte han att sängen var matbilen (på dagis). Jag har haft lite jobbigt att böja mig ner i sängen till Mio så det ska bli skönt att han kan gå upp själv på morgonen utan att jag behöver lyfta. Det värsta är väl när han ska sova, om han inte vill ligga kvar. Det gick bra idag, men han vägrade äta välling så jag vet inte hur det blir i natt. Han kommer säkert att vakna och vilja ha en skvätt. Det ska bli spännande att se i morgon bitti om han kommer ihåg att han kan gå upp själv istället för att ropa på mig att jag ska ge honom en brandbil.

Nu är det vecka 34, så det är inte långt kvar innan han/hon kommer. Vi såg påskpynt i affären! Shit, nu är det inte många veckor kvar.

Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. (Jag har inga sådana tankar, mitt knasiga som jag hade att "den nog har dött" är helt borta.)
Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster. (Mio och jag sjunger mycket, ibland tänker jag på att det är en liten som är med och lyssnar på oss :) hihi. )

Städhelg på dagis

Vi har haft städhelg på dagis, och när vi var där så tog jag lite kort på barnen när dom spelade fotboll. Jag hade tänkt lägga in dom här, men Kim hade ner en lampa och den landade visst på min USB-sladd som jag behöver för att föra över bilderna... Ja ja, ni får se dom sen om jag får tag i en ny. Jag skulle behöva handla lite på GKs (bla USB-sladd) men det får nog vänta tills lönen kommer.

Idag åkte Kim och mötte pappa i Motala för att byta bil. Nu har vi bytt sopeln mot audin som jag hade ett par dagar förut. Nu jäklar är allt som kan gå sönder på den utbytt så nu måste det gå bra. Jag har bara 6 veckor kvar på jobbet så det är bara så länge jag behöver pendla med den. Det kommer att innebära billigare bensinräkning dessutom eftersom audin inte drar mycket alls :)

Nu ska jag sätta mig och surfa en stund och sen ska jag nog kolla på Wallander.

Idag var jag "Anna, 35"

Jag var till min tandläkare igår och lagade min trasiga tand. Jag lägger en liten bedövning här, sa hon. BEDÖVNING! sa jag. Det var jag liksom inte beredd på. Jag hade mest tänkt att hon kunde putsa till lite och ja, kanske laga lite. Men hon sa att det var tur att jag kom för det här hade kunnat gå illa. Ja ja, sa jag. Här ligger man och snart ska ha barn och är utan förlossningsskräck och så blir man knäckt över en liten bedövning. Men jag måste säga att hon gjorde det otroligt proffsigt, det kändes inte ens! Jag är så glad över att jag hittat min tandläkare, Charlotte Cromvik aj lav jo :)
Det skulle ha kostat en tusing, men hon tyckte det var lite mycket för en provisorisk lagning utan röntgen, så jag fick betala 730. Varje hundring man slipper betala är ju välkommet, så jag var mycket nöjd.

Idag åkte jag till hästarna extra tidigt för att hinna cykla till stationen när jag kommit tillbaka. Jag planerade att hämta Mio på dagis med cykeln, så jag tog med hans hjälm. Jag hade gott om tid så jag hann till och med pumpa däcken och äta en macka på stationen innan tåget gick. Städerskan på stationen fick tjaffsa med en uteliggare. Jag tänkte att det är inget lätt jobb hon har, det krävs mycket skinn på näsan för att vara tuff mot sådana där som missköter sig i sådana där situationer. Jag hörde inte vad hon sa till honom men han blev arg och skällde tillbaka på sånt där sluddrigt fyllo-sätt. Jag hörde knappt vad han sa, men det gjorde tydligen hon. Skaffa en utbildning sa han till henne. Det kanske du borde göra själv, svarade hon. Jag är utbildad, sa han. Till vaddå? Allt, sa han kaxigt. Fyllo eller barn, det är typ samma nivå...

Efter ledningsgruppen i förmiddags kände sig min kollega inte bra och ville åka hem. Jag har ju inget val än att följa med eftersom vi samåker så det blev en tidig eftermiddag utan lunch. När jag kom till tågstationen upptäckte jag att jag skulle få vänta en hel timme på att tåget till Varberg skulle komma... Men det var inte det värsta. Samma fyllo som var på stationen i morse var nu i Falkenberg. Osis, och naturligtvis var jag heeelt ensam på stationen Jag smsade Kim att han skulle ringa mig om han hade möjlighet, och precis samtidigt så kom fyllot och satte sig vid mig och började prata. Jag fattade inte vad han sa och bara hoppades att han inte skulle bli irriterad av att jag inte svarade. Jag kände mig så ensam, och lite sårbar med min stora mage där jag satt. Så typiskt att den där, som jag hade sett så aggressiv i morse just skulle vara där!

Vissa frågor hörde jag ju och kände mig tvungen att svara på, så idag hette jag Anna och var 35 år. Hade jag inte varit gravid hade jag nog varit tuffare, men det var inte så lätt när jag var den enda på hela stationen förutom fyllot. Klart han tog chansen att snacka lite (vad han nu sa för något...) Saved by the bell, Kim ringde, och då tystnade han och jag gick ut ur väntsalen. Under tiden jag pratad med Kim så kom det fler folk och det kändes mycket bättre.

Väl hemma i Varberg var det för tidigt att hämta Mio, han sov fortfarande middag och direkt dom vaknar äter dom mellis och det vore dumt att hämta precis då. Jag hade inte ätit någon lunch så jag gick till ett café och tog en grillad macka, juice och kaffe. Sedan cyklade jag bort och hämtade Mio på dagis som blev överlycklig att han skulle få åka cykel idag. Med hjälm och allt :) Han har vuxit rejält under vintern så jag fick flytta upp bältet längst upp och cykeln rullade knappt för han var så tung. Men det var det värt, ingen ichias-smärta alls :P
Spenatsoppa med ägg till middag, mums.

En lång dag med pusskalas

Fy, det var en tidig morgon för mig. Kvart i sex gick jag upp för att hinna ta ut hästarna innan tåget gick till Falkenberg. Jag fick åka därifrån till jobbet med min kollega och vän Ermina.
Mio och Kim sov fortfarande när jag åkte. Jag ringde hem på förmiddagen för att kolla hur morgonen varit. Mio hade vaknat som vanligt vid sju-tiden och så hade dom legat i soffan och kollat på barnprogramm och degat. Skönt. Jag fick prata lite med Mio.
-Mamma, jö du?
-Jag är på jobbet, men sen kommer jag till dagis och hämtar dig.
-Nej, inte dagis.
-Jo, du ska ju till dagis och ha samling (det är det roligaste han vet på dagis)
-Mamma, komma dörren.

Det var väl en bra beskrivning av en tvååring. När man vill att mamma ska komma hem så är det närmast att tänka "komma dörren" Det tycker jag var duktigt.

När jag sedan hämtade honom på dagis så berättade en fröken att Mio hade haft ett riktigt pusskalas med sin "tjej" Sigrid. Själv förnekade han det hela och sa att han bara pussat Stella ;) haha vilken tjejtjusare.

Det kändes som en lång dag på jobbet, jag har haft två ganska krävande möten. Båda var personalmöten, och dom blev jättebra. Båda grupperna sa det också, att våra APT har blivit så bra sedan jag kom tillbaka. Det känns så skönt att höra. Jag vill att min personal ska känna mitt engagemang för deras arbete och det som kan vara svårt, och idag måste jag alltså ha lyckats. Men det frestar på, jag känner att mina ögon nästan vill ramla ihop. Jag har dessutom haft lite ichias... Jag tror att det är så det känns i alla fall. Det liksom trålar ner i höger skinka och ibland så bara huggar det till. Det är inte så farligt, men jag skulle gärna slippa. Jag ska surfa runt lite och se om det finns några bra knep för att lindra.