Jag var till min tandläkare igår och lagade min trasiga tand. Jag lägger en liten bedövning här, sa hon. BEDÖVNING! sa jag. Det var jag liksom inte beredd på. Jag hade mest tänkt att hon kunde putsa till lite och ja, kanske laga lite. Men hon sa att det var tur att jag kom för det här hade kunnat gå illa. Ja ja, sa jag. Här ligger man och snart ska ha barn och är utan förlossningsskräck och så blir man knäckt över en liten bedövning. Men jag måste säga att hon gjorde det otroligt proffsigt, det kändes inte ens! Jag är så glad över att jag hittat min tandläkare, Charlotte Cromvik aj lav jo :)
Det skulle ha kostat en tusing, men hon tyckte det var lite mycket för en provisorisk lagning utan röntgen, så jag fick betala 730. Varje hundring man slipper betala är ju välkommet, så jag var mycket nöjd.
Idag åkte jag till hästarna extra tidigt för att hinna cykla till stationen när jag kommit tillbaka. Jag planerade att hämta Mio på dagis med cykeln, så jag tog med hans hjälm. Jag hade gott om tid så jag hann till och med pumpa däcken och äta en macka på stationen innan tåget gick. Städerskan på stationen fick tjaffsa med en uteliggare. Jag tänkte att det är inget lätt jobb hon har, det krävs mycket skinn på näsan för att vara tuff mot sådana där som missköter sig i sådana där situationer. Jag hörde inte vad hon sa till honom men han blev arg och skällde tillbaka på sånt där sluddrigt fyllo-sätt. Jag hörde knappt vad han sa, men det gjorde tydligen hon. Skaffa en utbildning sa han till henne. Det kanske du borde göra själv, svarade hon. Jag är utbildad, sa han. Till vaddå? Allt, sa han kaxigt. Fyllo eller barn, det är typ samma nivå...
Efter ledningsgruppen i förmiddags kände sig min kollega inte bra och ville åka hem. Jag har ju inget val än att följa med eftersom vi samåker så det blev en tidig eftermiddag utan lunch. När jag kom till tågstationen upptäckte jag att jag skulle få vänta en hel timme på att tåget till Varberg skulle komma... Men det var inte det värsta. Samma fyllo som var på stationen i morse var nu i Falkenberg. Osis, och naturligtvis var jag heeelt ensam på stationen Jag smsade Kim att han skulle ringa mig om han hade möjlighet, och precis samtidigt så kom fyllot och satte sig vid mig och började prata. Jag fattade inte vad han sa och bara hoppades att han inte skulle bli irriterad av att jag inte svarade. Jag kände mig så ensam, och lite sårbar med min stora mage där jag satt. Så typiskt att den där, som jag hade sett så aggressiv i morse just skulle vara där!
Vissa frågor hörde jag ju och kände mig tvungen att svara på, så idag hette jag Anna och var 35 år. Hade jag inte varit gravid hade jag nog varit tuffare, men det var inte så lätt när jag var den enda på hela stationen förutom fyllot. Klart han tog chansen att snacka lite (vad han nu sa för något...) Saved by the bell, Kim ringde, och då tystnade han och jag gick ut ur väntsalen. Under tiden jag pratad med Kim så kom det fler folk och det kändes mycket bättre.
Väl hemma i Varberg var det för tidigt att hämta Mio, han sov fortfarande middag och direkt dom vaknar äter dom mellis och det vore dumt att hämta precis då. Jag hade inte ätit någon lunch så jag gick till ett café och tog en grillad macka, juice och kaffe. Sedan cyklade jag bort och hämtade Mio på dagis som blev överlycklig att han skulle få åka cykel idag. Med hjälm och allt :) Han har vuxit rejält under vintern så jag fick flytta upp bältet längst upp och cykeln rullade knappt för han var så tung. Men det var det värt, ingen ichias-smärta alls :P
Spenatsoppa med ägg till middag, mums.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar