Tänk va konstigt det är, man tror att man kommit på ett namn till sitt barn som inte är så väldigt vanligt. Då gör alla andra det också. Namnet Mio är ovanligt för mig och jag känner inga andra barn som heter så, det har en fin betydelse och det fanns inte med på topplistan. Det hade alltså det jag sökte när vi letade efter namn till våran bebis för ett år sedan.
Jag kollade mailen och surfade lite på namnsidor, vad får jag se; Mio är på uppgång och ligger på plats 88 på listan. Namnsdag den 6 juli. (När vi döpte Mio var det ca 15 st i sverige som hade det namnet och 3 var kvinnor...)
Men det är så det är, man ska inte tro att man tänker själv. Alla människor är styrda av sitt sammanhang och allt vi påverkas av. Vi har ingen egen vilja, vi är bara marionetter i en låtsasteater. Jag vet inte om jag ens tycker att det är värt att tycka att alla andra är dryga och att dom kan döpa sina fula ungar till nåt annat, eller om jag bara ska acceptera att mänskligheten är en grå massa som bara tror att individualitet finns.
Det borde vara positivt att vara mobbad, det betyder ju att man inte är som alla andra. Om nu alla vill vara "sig själv" varför är vi då så rädda för att sticka ut för mycket? För att det ska vara lagomt kanske... :-S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar