Mio och jag åkte ner på stan och köpte lite presenter till tvillingarna Det blev inga dyra grejer precis, men det går inte att hitta på nåt. Dom får tröjor, kalsonger, strumpor och lite småprylar. Mio fick hjälpa till att leta present inne på "Fyndis", jag hittade lite godis och smågrejer medan han testade alla leksaker. Jag frågade Kevin & Lucas om vi fick göra ett stort paket var till dom, och det tyckte dom va helt ok.
Dom verkar inte bry sig alls faktiskt. Lucas sa till och med att han inte ville fylla år. Han skulle hellre i så fall fylla 6 år. Är inte det lite konstigt? Jag har för mig att man längtade lite efter att bli tonåring, men jag kanske har glömt hur det va. Men det verkar inte vara unikt det här med att barn inte önskar sig något. De flesta barn har sån hög standard att det inte går att köpa nåt litet extra. Men hur ska man då göra när man fyller år, byta ut saker som har gått sönder eller? Om man redan har allt och inte för sitt liv kan komma på nåt som vore roligt att ha, ska man få presenter ändå då?
Det tråkiga är att om man ändå försöker att hitta på nåt jätte bra som kostar lite så tittar dom bara på det och säger knappt tack. Det går aldrig att göra dom glada för någon sak. Dom kan bli glada om vi lagar någon mat som dom gillar, typ köttbullar eller pannkaka, men oftast är paket värdelöst. Något dom också längtar efter är påskäggsjakt. Det pratar dom om nästan ett år innan det är dags igen. Själva godiset i äggen är ingen big deal. Godis äter dom hemma hos mamma i stor sett varje dag säger dom. Vad hände med lördagsgodis? Äh, nu ska jag inte fundera mer på det där.
Mio har iaf varit helt ok idag. Men när han skulle lägga sig hade jag haft i lite alvedon i vällingen. Tydligen kände han smaken och blev helt galen. Han skrek som om jag försökt ta livet av honom, men jag fattade direkt vad han menade så jag tröstade lite och gick sen och bytte ut hälften av vällingen. Han måste ju ha magmedicinen och alla dropparna som va i, så jag kunde ju inte bara göra helt ny. Bättre halv dos än ingen alls tänkte jag, och det gick hem. Han åt vällingen som om allt bara varit på låtsas. Han har börjat säga tack när han ger tillbaka vällingflaskan. Det är så gulligt så jag nästan börjar fnittra lite åt honom, men det kan man ju inte göra när han ska sova. Gullungen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar