Söt för mig ja, men inte för dig.

Shit va Mio har blivit tung. Man märker det särskilt när man ska ta ut soporna, bära med sig tvätten ner i källaren och samtidigt ha honom på armen. Just så hade jag det idag och jag hade dessutom packat på oss ytterkläder för vi skulle åka och ta ut hästarna. Hans overall mot min glansiga stalljacka är ingen bra kombination. Han är som en tvål i famnen på mig! Till råga på allt så var det glansis utanför våran port. Man är ju livrädd att man ska ramla med ungen i famnen...

När vi gjort det vi skulle hade vi en stund på oss att äta innan vi skulle vara på BVC. Det var 15månaderskontroll idag, och 1års sprutor. Han fick inte dom vid den kontrollen, utan svininfluensa istället. Han vägde 10,96 kg (beviset på att han är tung) och var 81 lång (det förklarar varför han inte kan ha strl 80 kläderna.)

Jag berättade att han inte åt något för tillfället men BVCsköterskan tyckte inte att det syntes. Vi kom fram till att det är vällingens förtjänst. Medan vi satt och pratade så stod bara Mio på golvet och log. Alldeles för söt, som vanligt enligt mig. Sköterskan sa att han blivit ett riktigt charmtroll, en riktig stor kille med fint hår. Alla dom här fina sakerna hon sa känns ju skönt att höra, som en bekräftelse till en som förälder. MEN jag måste ändå säga att jag har fötterna på jorden så mycket att jag fattar att dom säger så till alla.

Jag är fullt medveten om att ingen tycker på samma sätt om mitt barn som jag. Det ingår i deras jobb att säga sådär, det betyder inte att dom tycker så på riktigt!! Jag går inte på det, men det gör inget. Men varför verkar de flesta andra föräldrar tro att just deras barn gör skillnad i andras liv?